Från utböling till medlem av den inre cirkeln (läs styrelsen)
När en flyttade te Jamtland å självaste huvudstaden Östersund så kände en att rebublikens sak blev ens egen sak och därmed övervägde en att bliva medlem av Befrielserörelsen.
När en för ett par år sen kom opp i mönstringspliktig ålder så feck en veta att Den Kungliga Armén hade så mången rekryter att en inte var av intresse, men JRA verkar ha behov av fler kämpar.
På grund av den oerhörda sekretess som omgärdar denna organisation så tog det en tid innan en blev kontaktad efter att en ha sökt kontakt i höstas. Rätt var det var så damp det ned en kallelse till årsmot i brevlådd’n. En gick å grunne över denne kallelse till det blev dags å en tänkte att Nationaldagen borde vara rätt tilllfälle att finna vapenbröder på torget och mye riktigt så hitta en ett par tappra kämpar i utkanten av marknaden. En fick bekräftelse på att det gick å komme i efterhand te motet så en tänkte att ja val det är väl bara å tase’ dit.
Som den spejare en är (läs scout) så rekognoserade en området där samlingslokalen förväntades vara å för att va säker på att det va de rätta stället så tog en användning av de fotospaningsresurser som finns till befogadnde för en irreguljär kombatant (läs Eniro.se).
Trots att en var uti så god tid så höll en på å komme sent till självste motet men tack vare järnhästen så kom en i alldeles god tid. Som det nu var så fattades de ett par kedjelänkar i den inre cirkeln så där blev en invald. De va då må en säga en snabb karriär genom rankerna. En blev också lite imponerad av hur effektivt Befrielserörelsen tog sig igenom dagsprotokollet, inte vad en är van vid från den spejarkår som en härstammar från.
Nästa möte är inbokat och en ska öva lite geografi te nästa gång så en vet va resten av kämparna taler om. Å så hoppes en på å få åka på kapning snart, de är då bare typiskt att en kämpes uppmärksamhet inte kan fokuserar bare på befrielsekampen utan att täckmanteln
(läs det vanliga livet) också kräver sin tid.
Ma hörs!
Spejar’n