Yran avklarad för detta år!
Hej, nu ska här försökas bloggas endel under augusti månad. Har under årets yra lyckats med konststycket att det sen första gången jag satt ned vid en eld med en stekpanna i näven, har det nu gått 20 år! Vilket jag under yran har firat och nu här försöka mig på att skriva ner en del roliga händelser som inträffat under dessa 20 år. Mycket nöjje, för det har jag haft.
Jag har ingen aning vart jag ska börja så en god vän väljer nu ut en händelse som blev ” En blivande Jra:ares öden och äventyr”
Så vi börjar då i slutet, hur vi får in nya härliga rekryter. Just denna lilla tös är min lilla dotter på nu 8 år. På hennes första yra var hon ca. 3 veckor gammal. Vilket nu börjar sätta sina spår, i år gick det knappt att få henne ut från området, fick nästan ta hjälp av de stora vakterna för att få henne hem till sin mor. Denna lilla tös har vid fler och fler tillfällen följt med på diverse upptåg. Och blivit mer och mer angagerad i Jra, från början var pappa ganska pinsam och jobbig, men allt eftersom tiden gick har hon morskat på sig och kliver fram mer och mer. Tösen följer med på styrelsemöten, satt då från början och ritade och tittade i tidningar, sen när det blev långtråkigt kom hon på att ta med våran lilla katt som hon älskar att visa upp för alla. Så på med kopplet på Tussan och iväg. Så denna katt har också fått vara med om en del. Som när vi var på möte och “Ludde” tror jag han heter, en stor en collie också kom på mötet, då blev det spännande. Katten har även fått komma med en sväng på årets yra. Tillbaka till yran, att ha med en liten tös i lägret, är både roligt, ansvarsfullt och en hel del extra jobb. Ett år då tösa biten var så där 4-5 år var hon med en dag och när man yrar runt där i vårat inhägnade läger så har man inte ögonen på henne hela tiden, för ropar man till efter henne så hör man alltid någon som säger att här är hon. Men vid ett tillfälle så hojtar jag till efter henne och ingen svarar, ja hon är i tältet säger någon. Går dit och kollar, TOMT. Hon är borta. Vad göra! Började springa i cirklar runt lägret, började bakom lägret mot sjön, där satt en barnfamilj och såg mycket sura ut när jag frågade om en liten tjej sprungit förbi. De hade inte sätt någon, fortsatte att springa ett större varv och då en 50-60 meter från lägret ser jag en liten tös liggandes på gräsmattan. Så jag sprang dit och tänkte att, ta det nu lugnt och skräm henne inte nu utan fråga snällt vad hon gör och därefter försöka förklara att så gör man inte. “Vad gör du?” frågade jag. Får det underbara svaret “Titta vilken fin blomma” “Och det blinkar där” säger hon och pekar bort mot tivolit. Jag tror ja la mig ner jag också en stund och tittade på en av de få blommor som lyckas överleva i badhusparken under yran. Det går inte bli arg på en son komentar.
Nu i år har hon för första gången slutat skolan och fått gå på sommarlov, när vi en vecka före sommarlovets början satt på ett möte och gick igenom sommarens kapningar så bara slapp det ur mig att är det någon som kan stå fanvakt vid kyrkan då. Självklart sa flera stycken hon är en av oss så det ordnar vi. Sagt och gjort, när alla på skolan sjungit och spelat, och hela stora kyrkan i östersund sjungit “Den blomstertid” och allt avslutades med Jamtlandssången, så tågade alla ut och där stod a Sy Kristina å Anéa på var sin sida om stora trappen. Tösabiten kom ut och såg lite fundersam, men då jag förklarade att det var framförallt för hennes skull då glänste hu som sola gör en härlig för sommar dag. Det var många som ville ta kort med barn och jamtlands flaggan under den utmarchen från kyrkan.
Och mig veteligen har yran i alla fall vid ett tillfälle sett till att jorden har blivit en liten Ville rikare. Och fler små “soldater” har det tillkommit under dessa år.
Som en Evert säger “Jamtar gå ut i natten och föröka er”