Älskade kolbulle.
2 små händelser ang kolbullarna på Yran.
En dag på yran stod jag och tittade ut över folkhavet och ser ett äldre par, där frun skjutsar sin man i rullstol, när de kommer fram till vårat område stannar de till en stund och kollar. Jag går fram och pratar med dem. De frågar om det är kolbullar vi gör. Japp, och de blev överlyckliga, kan vi få två stycken nu på en gång, sa de. Vi fixade till två stycken, och de satt och åt med stora leenden på läpparna. När de ätit klart gick jag dit och frågade om det smakade bra. Mycket sa de, och du förresten kan du ordna en låda så vi kan ta med oss 4 stycken hem också. Själklart sa jag, ska ni bjuda nån som är där hemma? Nä de ska vi äta till middag! Oj det vardet värsta men det ordnar vi. Så vi vek ihop en låda stekte 4 stycken och de betalade och knatade hemöver. Nästa dag dök de upp igen, “Kan vi få beställa 4 stycken och ta med oss hem?” Vi bröt kön som väntade på sina bullar, för här kom två VIP kunder. De fick sina bullar och rullade hem igen. Å alla tyckte det va så härligt med detta äldre par som kom och beställde av oss. Det gick ett år och det var dags för nästa yra, jag tror vi sa till varandra “tror ni det äldre paret kommer i år också?” Och mycket riktigt både fredag och lördag kom de förbi och detta år hade de med sig en matlåda och beställde 4 stycken bullar. Tyvärr dök de aldrig upp det tredje året. Men vilket underbart gammalt par!
En annan härlig historia om en kille som älskar kolbullar, en göteborgare som i år gjort sin 10:e yra var för några år sedan ganska sent ute en yran natt med sina kompisar. De hade varit några svängar i tälten på krogstråket och nån sväng ut på en båt som ligger i Östersunds hamn. Så de var i riktigt go form fram mot halv fyra på morgonen. Men de kom på att hos Jra där går det alltid få mat. Tyvärr hade vi stängt vid tre den natten, så allt var undan stoppat. De kära kompisarna, hittade en halv kolvbulle som var nedtrampad i gräset, och även en servett hittade någon. Så de la den kolbullen med gräs och jord i servetten och gav den till kompisen som satt och vilade på en bänk. ” Å tack, ni är mina bästa kompisar” sa han och åt upp den med samma härliga leende som det gamla paret hadde. Dagen efter berättade de för mig vad som hänt, och det var först då han fick höra vad som hänt. Han tyckte den var lika god som alltid. Han är nu en av få som har stor rabbatt på kolbullar. Inga namn har använts för att skydda denna stckars person.
Å som många säger om kolbullar MUUUUMMMMMAAAA!
Barfota å Slokhatt